2012 | 2011 | 2010 | 2009 | 2008 | 2007 | 2006 | 2005 | 2004 |

Hur kan man i dessa tidevarv bli biten av hederlig gammal stenhuggning?

Tja, en del i svaret är naturligtvis att man helt klart inte är den mest nyskärpta mejseln i hyllan.

Men det är dock inte hela svaret. Jag har alltid varit intresserad av stenarbeten. Redan som ung var jag djupt fascinerad av stenmurarna som fanns överallt ute i marken.
När jag tillslut en dag fick lära mig hugga sten kändes det nästan som om jag hittat hem.

Jag är så djupt tacksam till min käre granne Jan-Erik som lärde mig detta underbara hantverk. Det har betytt ofantligt för mig som person. Jag skulle inte vilja vara utan dessa kunskaper och insikter för allt i världen.

Det är dock fysiskt jobbigt och det är extremt tålamodsprövande och det tar tillråga på allt lång tid både att lära och att utföra.
Trots detta är jag fullständigt biten. För varje slag med mejselhammaren tränger stenhuggningen djupare och djupare in i min själ…

Det stora projektet är en stenkällaren som jag jobbat med, till och från, sedan sommaren 2004. Klicka på 'Stenkällaren' i menyn för att läsa om projektet.

Pga att jag inte hunnit med så mycket arbete på bygget hemma men samtidigt brutit en hel del sten så har lagret av block, som skall kilas ner till ämnen, vid bygget blivit ganska ansenligt.
Speciellt sista veckan har min gamla traktor, en Volvo T-24 ifrån 1955, och jag kört lass efter lass med sten. Blocken har ofta varit så stora att jag bara kunnat ta ett i taget. Ibland två men aldrig fler. Vill inte överbelasta grejerna heller för jag är för tillfället trött på att renovera och laga. Men sanningen att säga så gör det inget att det blir många lass för det är en fröjd att köra den gamla traktorn. Till stor del antagligen för att den inte har någon hytt utan man sitter fritt och luftigt med vinden i håret.
Dock är alla dessa block i den mörka graniten som jag då beslutat att bara använda på insidan. Måste med andra ord ut i marken och bryta av den 'ljusgråa' eller 'lätt-rödaktiga' graniten. Dessa godkänner jag för utvärtes bruk, som det så fint heter. Nä, det gör det inte men det lät rätt bra...
Men har en massa gjutning att göra som jag sparat tills nätterna är frostfria. Mer och mer sällan som det varit frost nu så i kväll har jag påbörjat det jobbet.
Har haft en underbar utsikt över havet om kvällarna under tiden som jag bytit fram stenen. Det är en helt underbar miljö att jobba i här på sydsidan av ön. Man fylls utav vördnad inför den underbara värld som vi lever i. Den som vi tyvärr miss-sköter så jävligt. Vi får hoppas att kommande generationer hinner reda upp den skit som vi ställt till med. Usch, vi människor är så jävla korkade. Japp, det gäller både dig och mig...

Fick, för ett tag sedan, ett tips utav den alltid så trevlige Sören på stenhuggarmuseet i Hunnebostrand. Han tipsade om stuphärdning. Han tyckte stuphärdning gav minst lika bra resultat, om inte bättre t.o.m, än den vanliga "härda & anlöp på bakvärmen" tekniken som man brukar använda.
Stuphärdning går till så att man låter mesjeln gå ner i temperatur till strax ovanför den temperatur där stålet ändrar struktur och i det läget kyler man ner mejseln direkt till under anlöpningstemperaturen vilket innebär att man inte anlöper alls.
Så länge stålets temperatur är över "stukur-förändrings-punkten" så är stålet inte magnetiskt. Så man kan lätt lära sig att känna igen denna gräns med hjälp av en magnet.
Så sista gången jag skrärpte mejslar och penare så körde jag med stuphärdning. När jag nu använt dessa ett tag så kan jag inte annat än hålla med Sören. Det blev riktigt bra. Det är lättare att få till härdningen mera konsekvent eftersom man har en lite mera distinkt referenspunkt än "körsbärsrött" som man använder med den andra tekniken. Sedan går det ju myckte snabbare också eftersom man slipper ett moment. Så stuphärdning kommer jag använda mera, det är en sak som är säker.

Funderade lite över det hära med maskiner och tänkte bara visa lite enkla tekniker för den som av någon anledning behöver göra något arbete i sten och inte vill/har tid att göra det för hand. Kanske en stensockel som skall lagas eller dylikt. Anledningarna kan ju vara många. Tänkte därför tipsa om lite ganska enkla sätt att skapa byggnadstenar med maskiner som man har hemma/lätt kan hyras.
Sätten är ju bra men kan delvis ersättas av en slägga som man håller i 10-20 graders vinkel vid träff. En pikmejsel och penare kan man hitta av kinesisk kvalite i många byggvaruhus och med ett antal sådana så klarar man ett mindre projekt.

Här är ett riktigt guldkorn som jag glömt att lägga ut en länk till! Skulle ni nu mot förmodan inte vara intresserade av stenhuggning så kan ni ju låta bli att klicka på länken. Frågan är då bara... Vad faan gör ni här i så fall??? Hehehe...
Länken går till en norsk film ifrån ett stenhuggeri filmat under dom sista åren utav sextiotalet.

Et håndverk som forsvinner

Nä, det är inte felstavat denna gången. Filmen är norsk som sagt var.
Glöm inte sätta igång ljudet. Här har ni chansen att höra lite äkta borrarvisor. Riktigt härliga helt klart; "En flicka skön som är rund och frisk...", "...och ett fint potatisland" Det ringar ju in det rätt bra. Vad mera kan man begära liksom? Hahaha, jag tycker det är underbart!

Fortsätter bryta den finkorniga graniten. Börjar dock närma sig slutet på berget nu. Blir inte riktigt dom mängderna av denna graniten som jag trodde från början. Har därför ändrat mitt beslut angående användandet av den på utsidan. Dom tre stenar jag monterat på utsidan låter jag vara kvar som ett minne av mina funderingar över deras vara eller icke vara…
Lite paradoxalt att jag ratar den finkornigaste granit som kommer att finnas i detta bygge till att inte få användas på utsidan. Men det är ju för nyansens skull. Men känns lite lustigt. Finns ju ingen finare granit i dessa trakter. Den graniten var den enda som det höggs knott i på Sturkö vad jag vet. Annars var det bara storgatsten som gällde.
Den är i alla fall väldigt trevlig att jobba i. Det jag märkt med den är att den är lite hårdare att kila än dom andra graniterna jag är van vid. Man märker det inte så mycket vid brytningen som jag gör med rundkil. Men hemma när jag kilar ner blocken till ämnen så gör jag det för hand med bredkil. Då märks det. Man måste vara noggrann när man slår hålen och göra dom djupa och rejäla eller alternativt slå ett extra. Undviker att borra för att bredkilen lämnar spår som är lättare att putsa väck med sätt och handsätt. Godkänner också bredkilshål på stenarna. Inte på alla men här och där. Men några borrade får inte finnas.
Men att jag jobbar för hand är ju framförallt för att det är den stenhuggning jag brinner för. Förhand och med gamla stålverktyg. Maskiner och hårdmetall är onekligen suveränt och ett måste för dom som jobbar i branschen. Men min stenhuggning har ju helt andra mål. Den gör jag ju för att den ger mig glädje och harmoni i själen. Sprickor i händerna och svidande muskler till trots så är det den stenhuggningen jag älskar. En lyx som vi amatörer har…

Så fort jag tänkte gjutning så kom naturligtvis kylan. Så något gjutande var inte att tänka på. Pga att jag har haft annat att göra så stoppade det effektiva flödet jag haft i stenhuggeriet ett tag nästan helt upp. Men det är ju så det är med detta projektet. Jag jobbar med det när jag har tid över.
Men stenhuggningen bär jag ju med mig jämt och under en vandring i den underbara vårsolen gjorde jag mycket spännande upptäckter på detta området...

Stenarbetet löper just nu på bra. Har sex block liggans hos grannen samt ungefär samma mängd hemma. Skall försöka få hem de flesta av blocken som ligger hos grannen under kvällarna i veckan som kommer.
Totalt har jag ca 15 ämnen nu. Detta eftersom en del av blocken ger flera ämnen andra bara ett. Men det är en rätt rejäl bit kvar av berget hos grannen så det lär nog gå att få fram ca 10 ämnen till om jag inte gör några misstag.
Har fått dit stenar på bygget också. Kortsidan är färdig och har även lagt ett par stenar på kommande långsida. Så ska bara lägga en sten till (#130) sedan är det dags att gjuta fast dom ca tiotalet stenar jag lagt sedan förra gjutningen. Men det är ju vädret som bestämmer lite där så vi får väl se hur det blir. Tycker inte om att lägga för många stenar utan att gjuta. Jobbet med att gjuta fast dom blir så drygt då.
Planen är att använda varmvatten för att påskynda bränningen samt att lägga över en isolerande täckning bestående av två presenningar med gullfiber imellan. Ska göra lite tester och se om den lösningen klarar att hålla det frostfritt. Tycker frostskyddet man blandar i gjutningen är fördjävla dyr så vill ogärna behöva ta till det.
Men tillskillnad från förra vintern så är denna väldigt produktiv på alla mina fronter. Både byggandet och brytningen. Men det känns. Har konstant träningsvärk i högerarmen samt otäcka sprickor i händerna. Sprickorna man får i händerna när men håller på med stenhuggning i kallt väder var stenhuggarnas stora gissel. Dom smörjde in händerna med tjära om kvällarna för att få lite lindring. Själv tejpar jag ihop dom med kirurgtejp. Tack gode gud för kirurgtejp...